Oxhuvudet 18

  • Adress: Kungsgatan 32-28, Sveavägen 28-30, Apelbergsgatan 29-33, Malmskillna

  • Område: Sveavägen/Kungsgatan

  • Ort: Stockholm


Skyltläge på Stockholms paradgata

När fastigheten invigdes 1931 kunde man läsa i Stockholmstidningen att 3000 människor skulle ha sina arbetsplatser här och att strömförsörjningen var lika omfattande som för hela Alingsås. Byggnaden är belägen i korsningen Sveavägen/Kungsgatan som idag är ett mediakluster som sjuder av liv, rörelse och storstadspuls med närhet till det mesta.

Fastigheten som ofta kallas för Centrumhuset var vid invigningen inte helt färdigt, men blev ändå genast känt för stockholmarna. Mindre känt är hur annorlunda detta byggnadsverk är. Det innehåller eleganta lösningar på svåra problem som nivåskillnader, en svängande gata och tunnelbaneuppgångar. Byggnadsstilen liknas vid ”tysk tegelexpressionism” i praktverket Svensk Arkitektur (av Henrik Andersson och Fredric Bedoire, 1986). Det blev därmed lite ofrivilligt en symbol för den nya tid som väntade för Norrmalm och city. Fastigheten ritades av den välbekante arkitekten Cyrillus Johansson och uppfördes åren 1928–32.

Sveriges första kontorslandskap

Hufvudstaden var byggherre, men Kreuger & Toll stod för grundläggnings- och betongarbeten. Båda företagen startades av och ingick i Ivar Kreugers företagsimperium och var knutna till varandra vid flera byggen. Samarbetet spelade viss roll för byggnadstekniken. Kreuger hade inspirerats och utbildat sig i USA och tog med sig en rad nymodigheter därifrån, bland annat metoden att bygga med bärande invändiga pelarskelett, istället för bärande väggar. Konstruktionen användes bland annat i 
Centrumhuset. Fördelarna med denna teknik var och är att den medger en flexibel rumsindelning jämfört med bärande tegelväggar. Av just denna anledning kunde Stockholms Fastighetskontor 1964 flytta in i Sveriges första kontorslandskap någonsin.  

Både fasaderna och fönsterinramningarna är genomgående av mörkrött tegel. Fasaderna har tydliga horisontella fogar, fönstren är liggande och spröjsade. Arkitekten ville inte att huset skulle ha en allt för rödaktig yta varför man använde fasat tegel till murarna där sedan fasen putsades över med bruk. Resultatet är att fasaden till hälften består av tegel och till hälften av grovt murbruk. Husets karaktäristiska krökning har en geografisk förklaring i och med att Brunkebergsåsen blir bredare mot norr. Genom att ge Kungsgatan en lätt böjning kunde kvartersmönstren bättre bindas samman. Cyrillus Johansson ville däremot slippa det svåra mötet mellan två konkava former i den kvartscirkulära inskärningen i hörnet Sveavägen/Kungsgatan. I hans tidigare förslag ser man därför en rundning av hörnet istället för en urgröpning. Men stadsplanen föreskrev dock en indragning, vilket många menar är tur eftersom det står för en stor del av husets elegans.

Som tidigare nämndes var det en utmaning att rita ett hus på en tomt med stor höjdskillnad. Man får en bra känsla av terrängen genom att gå längs Apelbergsgatan upp mot Malmskillnadsgatan. Från början var det inte tänkt att det skulle finnas någon yttre förbindelse med Kungsgatan från Malmskillnadsgatan. Cyrillus Johansson ändrade dock den planerade inre trappan till en fristående trappgata, som man idag ser vid ena foten av Malmskillnadsbron som löper över Kungsgatan. En snillrik detalj är att trappans övre trappsteg är hälften så breda som de nedre. 
Det gör perspektivet mäktigare.

Byggdes för handel och kontor

Centrumhuset byggdes för att hysa butiker och en mindre affärsgalleria i de nedre planen och kontor i de övre. På äldre bilder syns en neonskylt med Centrumgallerians logo i hörnan Sveavägen/Kungsgatan. I bottenvåningen sträckte sig affärslokalerna långt in i huset med ett torg i mitten av en stor ljusgård. En del av butikerna belystes också ovanifrån med lanterniner. I klädbutiken Ströms går det fortfarande att se exempel på detta, även om lanterninen ändrats sedan kandinaviska Banken haft sitt kontor här. 

Gallerian fungerade inte riktigt som man hade tänkt sig. Affärslokalerna togs istället över av Herman Meeths som öppnade sitt varuhus Meeths i två plan vid Kungsgatan (huvudentré från nuvarande Teliabutiken men också vid Sveavägen). Som varuhus fanns Meeths kvar fram till 1971 varefter lokalerna byggts om  i etapper. Idag syns inte mycket av den ljusgård som en gång rymde 
14 eleganta butiker, Landelius konditori och en skulpterad fontän.

När huset stod helt klart 1932 fanns redan Skandinaviska Bankens skylt på plats som bevis på en av de första hyresgästernas närvaro. År 1939 flyttade banken till Sveavägsdelen av huset, dock utan att behöva flytta på sitt bankvalv. Senare flyttade banken ned till tunnelbane-planet. Där låg den låg ända fram till 90-talet. 

Ett mer synligt spår från en av de stora kontorshyres-gästerna är en annan skylt, SF:s neonrundel. Svensk Filmindustri har flyttat, men ”pucken” finns kvar för att påminna om den en gång så täta biografgatan. Ett annat minne från SF-tiden som lämnats kvar är det rum där Ingmar Bergman skrev många av sina berömda manuskript.

Hyresgäst sedan 1928

En tongivande hyresgäst är Ströms. De har suttit i huset sedan 1939, men blev hyresgäst hos Hufvudstaden redan 1928. C.H Ström hade både engelskt hattmagasin, konfektion, skrädderi, cigarrbod och mycket annat. Det var förstås lokalkrävande och man hyrde under en tid fyra våningar i Centrumhuset. Det mesta syddes upp i huset. Man hade tio tillskärare och ett hundratal anställda som sömmerskor, bud, dekoratörer och en egen postorderavdelning. 

Idag är Ströms en av Stockholms mest kända klädaffärer och Hufvudstadens äldsta sittande hyresgäst. Ända sedan starten för nära hundra år sedan har personlig service varit ledstjärna för butiken och kanske är det  just det som gjort att butiken, liksom resten av huset, åldrats med stil och distinktion.


Fastighetstekniker

Rolf Eriksson

Rolf Eriksson

Bilder