Järnplåten 28

Kort om fastigheten

Namn: Järnplåten 28
Adress: Sveavägen 24-26, Oxtorgsgatan 18-20, Kungsgatan 39
Område: Sveavägen/Kungsgatan


K som i kvalitet vid Kungsgatan

Redan 1959 när fastigheten invigdes var den en av Sveriges mest moderna affärs- och kontorsfastigheter. Med stressade stockholmare i åtanke presenterades ett nytt sätt att handla i närheten av den nyinvigda tunnelbanan. 

Vid den ständigt pulserande korsningen av Kungsgatan och Sveavägen ligger fastigheten kallad Järnplåten 28 mitt i den del av Stockholm som ger tydligast storstads-associationer. För att svara upp mot det moderna stor-stadslivet byggdes fastigheten som en filial till NK för femtiotalets stockholmare som pendlade mellan City och de nya förorterna. Hufvudstaden har ägt fastigheten sedan 1928.

Godkänt av Gunnar Sträng själv

Hufvudstaden var byggherre till fastigheten som i Dagens Nyheter den 6 oktober 1955 beskrevs som ”ett 6,5 miljonersbygge i nio våningsplan”. Tillkomsten hade varit komplicerad av två skäl. Dels hade staten haft synpunkter på stora privata byggen i City och dels låg den nya tunnelbanan mycket nära huset. Problemen löstes ett efter ett, först efter att självaste finansminister Gunnar Sträng givit sitt personliga godkännande. Med skohorn lyckades byggherren få in huset bredvid Hötorgets tunnelbanestation, som också fick en uppgång genom fastigheten.

Välgestaltat med fina material

Fastigheten formgavs som två kubiska volymer som möts, av arkitekten Hack Kampmann (1913-2005). Utformningen skapade ett utskuret hörn mot korsningen som korresponderar med Konserthusets hörn. Tillsammans med de andra omgivande husen skapar detta en öppen plats runt de båda gatornas möte. Byggnaden är välgestaltad. Bottenvåningen kläddes in med svart polerad natursten medan resten av fasaden fick vit vaskolitputs med blåsvart plåt. I det utskurna hörnet fanns under många år en legendarisk neonskylt med ett bubblande champagneglas. Förutom Kampmann knöts andra arkitekter till fastigheten. För varuhusdelens inredning svarade Susanne W Tucker (1911-) som kommit till Sverige från USA. Tidigare hade hon arbetat med Florence och Hans Knoll i New York. 

NK satsar på moderna Stockholmare

Det nya varuhuset som fastigheten inrymde, ägdes av NK och var inspirerat av Mark’s and Spencer i London. Köptemplet fick namnet ”K”. K-konceptet bestod av tre delar döpta till K-affären, K-Livs, och K-kontakten. Skälet till detta var de förändrade livsmönster, med yrkesarbetande kvinnor, ökande tidsnöd och förortsboende som kom på 1950-talet. Kärnan i det nya K-konceptet var: idealiskt läge för tunnelbaneresenärer, uppläggning efter snabbköpsmodell, kvällsöppet, sortimentsinriktning för att täcka alla rimliga behov av vardagsvaror och slagkraftiga priser. K var tänkt att uttydas som K för kvalitet, K för Kungsgatan och K för Kedjebutiker.

Sveriges första drugstore

Försäljningssättet på K var genomgående öppen varuexponering. Hela sortimentet skulle i princip finnas tillgängligt på diskarna och i ställningarna. K-kontakten var en ny jourbutik av drugstoretyp med ett brett sortiment av bland annat verktyg, el-artiklar, glas och porslin, husgeråd, pappersvaror, leksaker, toalettartiklar och mycket annat. K-kontakten inrymde också en kafeteria med kaffe, espresso, smörgåsar, wienerbröd, läskedrycker, juicer och drinkar från sodafontänen. K-varuhuset fanns i fastigheten fram till 1969. Därefter byggdes huset om till mindre affärslokaler och kontor.

Moderna kontor

Idag är huset anpassat till vår tid och visar tydligt hur femtiotalets modernism är anpassningsbar till nya förutsättningar utan att förlora sin charm. Fastigheten är byggd med en pelarkonstruktion som möjliggör flexibla kontor vid ett av stadens bästa lägen i korsningen Sveavägen/Kungsgatan.